Copperstone Resources

Hur planerar ni att använda emissionslikviden, som kan uppgå till 11,8 MSEK (plus eventuellt övertilldelning på upp till 3 MSEK?)

Huvudfokus ligger på borrningar och systematisk utveckling av fyndigheterna i Bergslagen, men vi är här förstås beroende av Regeringens ställningstagande i fråga om Håkansbodas koncession. Vi vill dessutom gå fram mer kraftfullt med Norrliden Mining och där kommer ett visst såddkapital att behöva tillföras. Vi är också fortfarande en stor, aktiv och seriös ägare i NIO. Vi behöver även medel för den löpande driften.

Företrädesemissionen är garanterad till 72,4 %. Hur ser det ut med teckningsförbindelser?

Teckningsförbindelserna kommer att framgå av memorandumet och dessa rör sig om ca 300 000 SEK från ledande befattningshavare och närstående.

Ni väljer att erbjuda aktieägarna att köpa en mindre andel av bolagets NIO-aktier för 10 SEK per styck. Kan ni redogöra för hur ni resonerat avseende detta erbjudande?

Vi ger ungefär samma rabatt som vi ger i emissionen i Kopparberg Mineral, om man jämför med lösenkursen i den utställda köpoptionen som löpte ut i våras. Vi vill erbjuda ungefär likartade villkor i båda erbjudandena (emission respektive NIO-försäljning). Det är en mindre del av vårt ägande som vi här erbjuder våra aktieägare att köpa till som vi ser det en attraktiv rabatt, men Kopparbergs position i Nordic Iron Ore förändras egentligen inte nämnvärt.

På lite längre sikt breddar detta ägandet i Nordic Iron Ore och vi bidrar på så sätt till att förbereda för en möjlig börsintroduktion av NIO, även om den frågan är upp till NIO:s styrelse att avgöra. Men målet är en börsintroduktion inom 12-14 månader, tidpunkten är dock beroende av börsklimatet.

Intressebolaget Norrliden Mining lämnade för ett år sedan in ett svar med en gemensam inlaga med Mausjaur sameby för att bemöta Länsstyrelsen i Norrbottens invändningar mot att bevilja bearbetningskoncession för EVA-fyndigheten. Enligt mediauppgifter så kvarstår dock Länsstyrelsens invändningar. Var ligger frågan nu och hur går ni vidare?

Det pågår fortlöpande diskussioner med Länsstyrelsen. Norrliden Mining vill visa att man är en långsiktig och seriös aktör och ambitionen är att lösa frågan lokalt. Det medför att det hela drar ut på tiden men vi vill undvika juridiska vägar så långt det är möjligt. Bergsstaten bestämmer slutgiltigt. Såväl rennäringen som EVA-fyndigheten är utpekade som riksintressen vilket komplicerar frågan något. Regeringens beslut om att bevilja koncession för gruvan i Rönnbäcken kan dock bli vägledande även för EVA-fallet.

Finns det planer på något prospekteringsarbete inom Norrliden Mining den närmaste framtiden och vad är i så fall prioriterat, Copperstone/EVA eller Norra Norrliden och varför?

Vi vill ogärna göra något på EVA-fyndigheten innan frågan om bearbetningskoncession är löst. I den norra delen av Copperstone kan vi dock fortsätta undersökningarna och här pekar de modelleringar som gjorts på ett mycket intressant område med större disseminerade mineraliseringar med betydande bredder. 

För Norra Norrliden handlar det i första hand om att färdigställa en sedan tidigare påbörjad miljökonsekvensbeskrivning och finna en lösning för extern anrikning. Vid sidan av NIO är antagligen Norra Norrliden det gruvprojekt som ligger närmast till drift i sfären.

Ni har tidigare antytt att det med relativt begränsade medel skulle gå att få Norrliden Mining i drift. Kan ni utveckla detta?

Med reservation för att våra kalkyler ska uppdateras talar vi i om i storleksordningen 160 MSEK i investeringar.

Undersökningarna i Håkansboda har av förklarliga skäl legat på is i väntan på att er överklagan på avslaget på koncessionsansökan ska behandlas. Var ligger frågan nu och när förväntar ni er besked? Finns det någon part förutom Bergsstaten som hävdat att en bearbetningskoncession för Håkansboda skulle vara olämpligt belägen ur deras synvinkel?

Bergsstaten har svarat på överklagan och frågan ligger nu hos Regeringen och ett besked kan egentligen komma vilken dag som helst. Bergsstaten motiverade sitt avslag med att en beviljad koncession skulle utgöra olämplig arrondering med hänsyn till den närliggande Lovisagruvan. Vi har dock visat att det rör sig om skilda malmkroppar som inte inkräktar på varandra. Vi har heller inte hört några synpunkter på vår koncessionsansökan från Lovisagruvans håll och vi har en bra relation som grannar. Vi tycker att det är besynnerligt och olyckligt att Bergsstaten inte tog kontakt med oss, och så vitt vi känner till kontaktades inte heller Lovisagruvan, innan de gav avslag på ansökan. Om vi får bifall från Regeringen har vi ett borrprogram att plocka fram och starta upp på nytt för Håkansboda.

För intressebolaget Nordic Iron Ore (NIO) väntas avgörande besked kring årsskiftet då huvudförhandlingar i Miljödomstolen rörande bolagets ansökan om återstart av gruvorna i Blötberget och Håksberg ska slutföras i december. Detta sedan förhandlingar under förra veckan ajournerats då boende på området ovan Håksbergsgruvan och i närheten av det tänkta anrikningsverket ställt kompletterande frågor till NIO. Ungefär många sakägare rör det sig om i, så vitt vi förstår är det under 50 boende i byn Ickorbotten?

Ja det stämmer att förhandlingarna har ajournerats till den 19 december. Det handlar om en inlaga som inkom sent i processen. Det rör sig om frågor från ett fåtal individer men dessa ska naturligtvis behandlas väl. NIO bedömer att inlagan är hanterbar men hur det påverkar tidplanen är det svårt att uttala sig om.

Avser Kopparberg Mineral att delta fortsatt i finansieringen av NIO?

Vi är fortfarande en stor och aktiv ägare. Men på sikt kommer krävas betydligt större resurser än vad Kopparberg Mineral har kapacitet för och vi kan då inte ta något huvudansvar och långsiktigt ska NIO finansieras externt.

En fråga om mineralpriser: Järnmalmspriset har varit förhållandevis stabilt den senaste tiden. Det finns dock farhågor om att ett ökat utbud av malm t ex från Australien kommer att pressa priserna framöver, samtidigt som vi vet att många kinesiska gruvor har svag lönsamhet redan vid dagens priser. Hur bedömer ni prisutvecklingen framöver i ljuset av detta och andra omständigheter?

Dagens priser är mer än ok ur vårt perspektiv. NIO räknar med ”normaliserade” produktionskostnader på ca 75 USD/ton (dvs. sett över hela livslängden och med full hänsyn tagen till halter, sjöfraktkostnad, finansieringskostnader m.m.) så det finns ett bra lönsamhetsutrymme även vid lägre priser än dagens nivåer på omkring 130 USD/ton. Det finns bedömare som tror att Kina nått en peak i sin intensitet vad gäller stål- och järnmalmskonsumtion och därför spår lägre priser framöver men dynamiken i den kinesiska efterfrågan underskattas nog på många håll och exempelvis höjde det australiensiska näringsdepartementet nyligen sin prognos för järnmalmspriset.

Zink är en annan viktig metall för flera av era projekt (som EVA och Tvistbo) och där produktionskapacitet å andra sidan väntas falla ifrån de kommande åren...

För zink och bly har priserna varit relativt stabila. Det finns fortfarande rätt stora lager men när de försvinner ligger prisuppgångar i korten. Det är intressant ur svenskt perspektiv då vi som gruvnation är stora inom dessa metaller. Koppar gynnas av en långsiktigt väldigt bra strukturell efterfrågetillväxt men på kortare sikt är det nog rimligt att räkna med en viss sättning.

Flera röster i branschen, inklusive ni själva, talar om ett ökat behov av samarbete och konsolidering. Vad krävs för att en sådan utveckling ska ta fart och hur ser ni på er egen roll?

Det sker redan en viss naturlig konsolidering då vissa faller ifrån… men bortsett från det mycket som talar för att något måste hända och det kan handla om att exempelvis poola resurser och söka nya typer av samarbeten. Det som krävs är att någon tar taktpinnen.