En utsvävning i börsfilosofi.

När du sluter dina ögon efter en lång arbetsdag och faller i djup sömn så kommer det snart att börja hända saker hos de flesta av oss då drömmarna tar vid. Du kan stå och se ut över ett snölandskap och känna snön mot dina bara händer. Du ser inte bara snön utan du känner också hur kall den är. Kort sagt, du fryser trots att du ligger kvar i din varma säng. Eller du kan sitta vid en lägereld och inte bara titta på de flammande lågorna utan också känna, över hela kroppen, den hetta elden genererar. När du vaknar upptäcker du att det finns ingen snö, det finns ingen eld utan allt var bara en föreställning i ditt medvetande. När du analyserar drömmen inser du alltså att du hela tiden upplevde en värld av idéer, eller som det filosofiska snillet Anthony Damiani uttryckte det – ”den värld vi varseblir kommer från vårt eget medvetande”.

På liknande sätt förhåller det sig i många avseenden i vår ”verkliga” värld utanför drömmarna. Ta t ex området börs- eller aktieanalys som exempel. Trots att ett antal makroanalytiker har tillgång till samma data så kan resultatet av tolkningen bli diametralt olika åsikter. En kan komma att tro på deflation, en annan på hyperinflation medan en tredje tror på en mer modest inflation. Trots att tre fundamentalanalytiker bevakar en och samma aktie med ungefär samma information kan de komma till tre olika ståndpunkter – köp, behåll eller sälj. Eller där ett antal tekniska analytiker som analyserar t ex OMX-index kan komma fram till helt olika prognoser – ”Jag tror att börsen skall ned” eller ”jag tror börsen har bottnat och skall upp”.

Hur kan det vara så här? Jo det finns naturligtvis flera svar på detta men i min värld beror det delvis på att vi tolkar informationen genom olika glasögon, eller annorlunda uttryckt, vi filtrerar ny information med olika filter. Är vi positiva till framtiden tenderar vi att tolka all information med rosafärgade glasögon och omvänt när vi är negativa.
Inom beteendevetenskapen talar man om ”Confirmation bias” som beskriver en benägenhet att leta information som bekräftar våra syften. Detta är ett vanligt beteende i många olika sammanhang. När vi väl har ”valt” en uppfattning söker vi ofta bekräftelser på att vår ståndpunkt är rätt – det kan gälla val av bilmärke, politisk uppfattning , köp av hus, TV, kläder och aktier m m. Är det någon som känner igen sig? Kan man argumentera för att det är ett rationellt beteende? Ja, kanske. Förmodligen hade livet varit betydligt svårare om vi hela tiden ifrågasatte beslut vi redan fattat. I våra investeringar skall vi dock försöka komma ifrån agerandet.

Min utgångspunkt varje dag är att försöka att eliminera känslor (t ex confirmation bias), genom ett tydligt regelverk där jag analyserar både de långa, medellånga och korta rörelserna. Jag tvingar mig dessutom till att explicit analysera rörelserna och inte exogena, dvs utifrån kommande, händelser som många anser driver börsen. Ju fler exogena händelser som jag laddar min analys med desto mindre tydlig och, tror jag, träffsäker kommer den att bli. Nej min utgångspunkt är att analysera psykologin i flera olika tidsperspektiv, dvs allt från de långa psykologiska trenderna i ett års-, kvartals- eller månadsdiagram, till de allra kortaste rörelserna ned till ett par timmar. De exogena händelserna är, i de långa psykologiska trenderna, ofta ointressanta därför att vi placerare helt enkelt väljer hur vi skall tolka ny information. Är vi positiva till framtiden väljer vi att tolka exogena händelser med ett positivt tolkningsföreträrde och är vi negativa ja då har vi en tendens att tolka informationen negativt. Skulle vi däremot få en positiv reaktion på negativ information, eller en negativ reaktion i samband med positiv information, ger det också signaler till hur vi skall tolka den aggregerade psykologin. Nej om analys skall vara framåtblickande, och inte bara en extrapolering av nu rådande tillstånd, måste vi ha en metod som försöker att exkludera analytikerns egna förväntningar, förhoppningar eller helt enkelt rädslan för att ligga utanför normalfördelningen av vad de flesta andra tycker (för det är alltid säkrare att röra sig med gruppen än att gå sina egna vägar). Den värld vi varseblir kommer från vårt eget medvetande och min gissning är att även analysen påverkas högst väsentligt av detta. Det faktum att vi analytiker på aggregerad basis inte (i alla fall enligt en uppsjö med akademiska studier) har ett speciellt imponerande ”trackrecord” kan bero på just detta.