Tänk vad snabbt psykologin kan svänga hos det aggregerade placerarkollektivet. Häromdagen kunde vi t ex läsa följande rubrik på DI.se:
”Dystrare läge i svensk ekonomi”
Vi har under den senaste tiden sett liknande rubriker angående både USA:s och Europas ekonomier. Går vi tillbaka bara ett par månader i tiden (februari/mars) hade vi ett helt annat psykologiskt läge. Följande rubriker:
”ECB ser tecken på stabilare ekonomi”
”Här är aktierna du skall satsa på”
I min värld är det alltid på samma sätt – när börsen har gått ned starkt under en längre tid (ett par månader) blir prognosmakarna oroliga och räknar med en sämre ekonomi och efter en period av längre börsuppgång ser man mer ljust på tillvaron och räknar med en bättre ekonomi. Vid den senaste toppen för ett par månader sedan hade vi ca 90 procent optimister enligt DSI och vid den senaste botten den 4 juni hade vi 5 procent optimister.
Men hur går man tillväga istället?
För de flesta människor spelar det ingen roll om vi skulle ta ett mentalt beslut att ”Nästa gång börsen når excessnivåer - ja då skall jag agera contrarian”. Tyvärr måste jag meddela att det för de flesta av oss inte fungerar på det sättet. Vi vet ju att vägen till helvetet är kantat av goda föresatser och anledningen till att vi människor har så otroligt svårt att hålla vad vi lovar (t ex hålla en diet eller köpa när det ser som jävligast ut, sälja när det ser som bäst ut) är att när känslorna tar överhanden ser vi världen från ett annat perspektiv. Och när vi befinner oss i detta perspektivet kan vi alltid argumentera för att det är rätt, dvs känslor har en diabolisk tendens att maskera sig som logiska argument. Det finns en uppsjö med studier som bekräftar detta men dessa kan jag av utrymmesskäl inte redovisa här. Enligt Professor Dan Ariely kan de flesta av oss alltså inte, trots de bästa av föresatser, tvinga oss själva att göra det som är bäst för oss och skriver:
”…we are prone to making the wrong decisions when gripped by intense emotion”.
Så konklusionen blir alltså – att göra som alla andra är alltid lätt, men att vara ”contrarian är ofta extremt svårt.
Kan man övervinna ett irrationellt beteende?
Ja det kan man! Men det går inte att skapa förändringar enbart genom att hoppas, tro eller önska förändring utan snarare genom mental träning. Varför kan vi inte agera som vi vill agera? Varför är det så svårt? Jo, orsaken till att det är så extremt svårt är att mental aktivitet leder till en kroppslig reaktion, dvs sinnet och kroppen är två sidor av samma mynt. Det är nämligen så här att när t ex en negativ känsla uppstår i sinnet, händer samtidigt (lite förenklat) två saker i kroppen. Det ena är att andningen förlorar sin normala rytm, dvs andningen blir kraftigare, oroligare och/eller snabbare. Det andra är att på ett subtilare plan sker en biokemisk reaktion i kroppen – d v s en kroppslig förnimmelse uppstår. När den kroppsliga förnimmelsen uppstår kommer det att leda till mer upprördhet som i sin tur kommer att leda till mer negativa förnimmelser i kroppen. Varje rörelse i sinnet leder alltså till att en förnimmelse av något slag uppstår någonstans i kroppen som i sin tur kommer att leda till en förstärkning av sinnesrörelsen, dvs vi har en feed-back-loop mellan sinne/kropp och kropp/sinne. Vi känner alltså på ett fysiskt plan av det som sker i vårt sinne och reagerar i enlighet. Låt mig få exemplifiera:
Om du tänker på något som du tycker är obehagligt kommer detta att leda till en obehaglig känsla i magen.
Om du tänker på en riktigt hotfull situation kommer din puls att öka och adrenalinet att börja flöda.
Om du blundar och tänker att du pressar saften från en halv citron ned in i din mun så kommer salivtillförseln att öka.
Detta är bara några exempel av hundratals – och allt detta sker trots att det bara är fantasier skapade av sinnet. Sinne och materia är alltså nära förbundna med varandra – vad som sker i det ena avspeglas i det andra. Det är av den orsaken det är så svårt, trots de bästa av föresatser, att göra det som är bäst för oss.
Det svåraste som spekulant är att veta när man skall gå emot ”flocken”. För att kunna göra det med en hyfsad ackuratess måste man ha metoder för att 1) veta när psykologin har blivit för bred och 2) ha en metod för att definiera sannolikheten för en topp/botten mer precist.
Av Johnny Torssell för Randomwalk.se.