EU-kommissionen uppgav på onsdagen (28/9) att man vill införa en skatt på finansiella transaktioner. För nästan tre år sedan skrev jag så här:
”När du i framtiden ser tecken på att man vill lätta upp lagstiftningen i investment industrin (finansbranschen) vet du att vi befinner oss i en bullmarket som sannolikt har hållit på länge och när du ser förslag om lagstiftningar som vill reglera finansmarknaden ja då befinner vi oss nästan alltid i en bear marknad.”
Att politikerna nu vill införa regleringar kommer enligt mitt sätt att se saken som ett brev på posten – vi är ju i en bear marknad. Det är nämligen så att finansiella restriktioner skapas alltid (utan undantag) i, eller strax efter, en bear market. Professor Dr. John Nofsinger (expert på investeringspsykologi på Washington State University), har genomfört en studie över detta som spände över perioden 1920 till 2002 och ger följande förklaring till detta fenomen;
”The level of the stock market indicates what kind of mood the people are in. This dictates the tone and character of the resulting action by the goverment, regulators, and investors”.
Känner du t ex till en regel som kallas uptick rule? Den bygger på att placerare bara får blanka en aktie om priset omedelbart före blankningen har gått upp. Regeln kom till 1938 efter det att börsen under 1937 rasade 54 procent. Man ville helt enkelt försvåra för blankarna. Kan du gissa när uptick rule togs bort? Jo, den 6 juli år 2007, dvs ungefär när börsen toppade. Kan du gissa när politikerna återigen ville införa uptick rule? Jo, naturligtvis efter finanskrisen 2008-2009 och följande kunde vi läsa i amerikanska media i april 2009.
”…with the benchmark Standard & Poor's 500 index down roughly 45 percent since the start of 2008 and the Dow Jones Industrial Average down more than 40 percent over the same period, members of Congress and others are demanding restoration of the rule”.
Oväntat? Inte alls. Restriktioner kommer alltid till i bearmarkets och upphävs eller försvagas i en bull market.
Och vad avser blankningarna vet vi ju alla vad som har skett då många länder i Europa har infört blankningsförbud både under finanskrisen och under denna nedgångsfas.
Självklart hjälper det inte med blankningsförbud men det verkar inte spela någon roll för politikerna som ändå vill visa handlingskraft. Under september/oktober 2008 förbjöds blankningar i ett urval av aktier i USA. Under den perioden föll S&P 500 med 21 procent medan de aktier där det rådde blankningsförbud i föll med 26 procent. Det var precis samma sak med blankningsförbudet på finansaktierna i Europa som infördes i mitten på augusti i Frankrike, Italien, Belgien och Spanien. Sedan dess har Eurostoxx gått ned ca 5 procent medan finansaktierna har tappat 8 procent.
Varför är det så här?
I det traditionella sättet att analysera börsen menar man att det är exogena variabler (yttre händelser) som avgör hur börsen kommer att utvecklas - t ex ekonomisk statistik, politiska beslut och andra viktiga händelser. Ett problem med detta synsätt är att de variabler man anser skall driva börsen konsekvent ”laggar” börsen och inte alls driver börsen. Om detta förmodade orsakssamband verkligen existerade så skulle det finnas ”bevis” för att så är fallet, till exempel konkreta signaler på att ekonomin vänder före börsen eller att politiska beslut påverkar börsen. Men som vi alla vet finns det inte några sådana bevis. Inte någon gång i historien har ekonomin vänt ned i en recession innan börsen har gjort det och det finns inte heller många exempel på att ekonomin har vänt upp innan börsen har vänt upp. Det är alltså precis samma sak med lagar och regleringar för finansbranschen – de följer i spåren av börsen, dvs i bakströmen av optimism och pessimism.
Vad som är intressant med detta omvända synsätt är att vi får en bättre möjlighet att blicka in i framtiden på många olika plan utan att behöva besitta några ”Nostradamus-liknande-förmågor”. Om vi vet hur människor fungerar när vi aggregerat är positiva, eller omvänt negativa, så kan vi med en stor portion sannolikhet förutspå trender i händelser. Vi kommer aldrig att kunna prognostisera specifika händelser men däremot vet vi ungefär vad som kommer att ske inom politiken, musik, film, mode, barnafödandet, ekonomin samt relationer inom och mellan länder osv osv. Förstår du skillnaden? Om vi vet vilken typ av fruktträd vi har i vår trädgård, vet vi vilken typ av frukt den kommer att producera nästa sommar. Det är precis samma sak är det med bull- och bear marknader. Om börstrenden pekar upp kan vi med en god portion sannolikhet hävda att ekonomin kommer att förbättras och politikerna kommer inte att införa regleringar och vise versa.
Visst är det intressant, ja nästan på gränsen till generande, att våra europeiska politiker kan vara så extremt förutsägbara. Politik(er) skapar inte, eller leder inte, psykologiska trender – nej de följer dem