Några funderingar om skillnaden mellan fundamental och teknisk analys.
Det finns ingenting märkligt med ett diagram. En stapel i t ex ett dagsdiagram visar helt enkelt hur aktien/index handlades den dagen baserat på de köp- och säljflöden som rådde under dagen. Är det ett vecko- eller månadsdiagram visar det köp- och säljflödet under den specifika tidsperioden. Om en stor institution gör en affär kommer det att bli en del av diagrammet. När en insider placerar sina order kommer det att bli en del av diagrammet. När du agerar på marknaden så kommer det också att bli en del av diagrammet. Kort sagt, ett diagram är en spegelbild av alla affärer gjorda under den dagen/veckan/månaden oavsett om det är en privatperson eller en tung institution. De mönster som stapeln visar är en reflektion av den psykologi som rådde under den dagen. Vad är egentligen skillnaden mellan en teknisk analys och en fundamental analys? Jo, detta är den grundläggande skillnaden:
Teknisk analys – I den tekniska analysen använder vi s k intramarketdata för att analysera en prisrörelse. Om vi skall analysera OMX-index använder vi data över OMX och skall vi analysera brentoljan eller någon annan finansiell tillgång, t ex Dollarn, använder vi data över oljan eller dollarn.
Fundamental analys – I den fundamentala analysen använder man s k extramarketdata för att analysera en finansiell tillgång, dvs om vi skall prognostisera utvecklingen för t ex OMX-index använder vi exogen data för att förutspå index t ex räntor, BNP, arbetslöshet osv osv.
När vi gör en analys i den tekniska analysen använder vi alltså prisserien och gör en prognos och sedan får vi antingen rätt eller fel i vår bedömning. När man gör en analys med en fundamental ansats så gör du 1) en prognos på extramarket data och 2) därefter antar att det finns en korrelation mellan denna slutsats och det man analyserar, dvs utrymmet till felkällor är större då dels prognosen kan vara felaktig och dels korrelationen kan vara ur spel.
Låt mig få illustrera med ett exempel. I en av storbankernas strategirapporter spådde man vid tillfället att bolagsvinsterna kommer att öka med 20 procent nästa år och antog därför att börsen kommer att stiga kraftigt nästföljande år, dvs 1) man gör en analys av extramarketdata (dvs i det här fallet vinstutvecklingen) och 2) man antar därefter att det finns en korrelation mellan aggregerat stigande bolagsvinster och en stigande börs. Redan här har vi en fördel i den tekniska analysen med mindre utrymme för felkällor, dvs antingen har vi rätt i vår analys eller inte. I den fundamentala ansatsen kan vi 1) ha rätt i vår prognos att vinsterna skall stiga med 20 procent men 2) fel i det avseende att det inte finns någon korrelation just då. Under perioden 1973 till 1974, dvs under två år, föll t ex Dow Jones med nästan 40 procent samtidigt som vinsterna steg med 38 procent. Tittar vi på alla lägen sedan 1950 har S&P 500 noterat 16 år då index har gått ned och vid 11 av dessa steg de aggregerade vinsterna, dvs i 69 procent av fallen. Ibland går börs och vinstutveckling år fel håll. Om du gör en fundamental analys av en aktie och kommer fram till att den kassaflödesvärderade (DCF) analysen indikerar en riktkurs på X procent över nuvarande nivå så gör du 1) en prognos på det framtida kassaflödet och 2) antar att det finns en korrelation mellan den riktkursen och aktiekursen. I en akademisk studie tittade man på historiska kassaflöden och i efterhand, dvs på faktiska resultat, försökte att räkna ut kursutvecklingen för aktierna i fråga, dvs all analys gjordes på känd data och således eliminerades problemet med felaktiga prognoser. Trots detta visade studien ett riktigt svagt resultat. Enligt en annan studie gjord i USA tittade man på 100.000 riktkurser på 12-månadersbasis under perioden 1998 till 2002 där man kom fram till att bara 26 procent av aktierna når prisobjektivet efter 12 månader. I bara 35 procent av fallen uppnåddes dessa riktkurser någon gång under dessa 12 månader. Även den tekniska analysen har helt klart sina brister. Det finns nämligen flera problem med den tekniska analysen och det finns dessutom en hel uppsjö med metoder som är riktigt dåliga. Dessutom finns det en bukett med metoder som är svåra att objektivt verifiera.
De flesta anser att det är fundamentala variabler som styr utvecklingen för en aktie. På lång sikt kan det mycket väl vara så men icke nödvändigtvis på kort eller medellång sikt. Aktien handlas på psykologi och inte på en fundamental verklighet. Nej, aktier handlas snarare på förväntningen om en viss fundamental riktning och dessa förväntningar drivs av psykologin. När vi är optimistiska stiger förväntningarna i en snabbare takt än verkligheten. När vi är pessimistiska och rädda försämras istället förväntningarna i snabbare takt än verkligheten.