”It is impossible to produce superior performance unless you do something different…”
Vi människor rör oss i flock. Vi är som mest bekväma när vi rör oss i flock. Studier har visat att när vi går mot konsensus (dvs flockbeteendet) skapar det rädslor hos människor. Det är till och med så att när vi går emot konsensus kan det till och med skapa fysisk smärta (”Does Rejection Hurt? – N. Eisenberger, M. Lieberman, K. Williams”). Det är också som så att när vi levererar information till en grupp personer blir vi nästan alltid mer uppskattade och populära när vi levererar åsikter som bekräftar gruppens åsikter. Professor Robert Shiller, som var en av få ekonomer som förutsåg kraschen 2008-2009 (och toppen år 2000), skrev i en artikel i New York Times att det alltid är extremt svårt att gå emot gruppen och skrev bland annat följande:
”While I warned about the bubbles I belived were developing in the stock and housing markets, I did so very gently, and felt vulnerable expressing such quirky views. Deviating too far from concensus leaves one feeling potentially ostracized from the group, with the risk that one may be terminated.”
Shiller uttrycker nog det vi alla känner när vi går emot konsensus. Det är kort sagt obehagligt och obekvämt och detta är speciellt utpräglat på de finansiella marknaderna. Warren Buffett sade vid något tillfälle att ”A pack of lemmings looks like a group of rugged individualists compared with Wall Street when it gets a concept in its teeth.” Vad är orsaken till detta flockbeteende och vad får det för konsekvenser? Ja, Sir John Templeton uttryckte det på följande sätt; ”It is impossible to produce superior performance unless you do something different from the majority.” och jag tror att det ligger en hel del i vad han säger. Även Keynes sade något liknande när han uttalade; ” The central principle of investment is to go contrary to the general opinion on the grounds that if everyone agreed about its merits, the investment is inevitably too dear and therefore unattractive.”. I en studie (”The Price of Conformism”, A. Dasgupa, A. Prat, M. Verado) gjordes en analys på de aktier som de institutionella fondförvaltarna gillade respektive ogillade. Vad författarna gjorde var att titta på avkastningen i de aktier där institutionerna var nettoköpare i under ett antal kvartal i följd och jämförde avkastningen i de aktier där de var nettosäljare. Studien visade att det var 17 procentenheters skillnad i avkastning under de kommande 24 månaderna – de aktier institutionerna gillade, och således köpte, underpresterade marknaden med 6 procent och de aktier som man ogillade, dvs sålde, gick 11 procentenheter bättre än index.
Men som Shiller sade, det är tufft att gå sin egen väg. Att tycka som alla andra tycker är det mest trygga sättet att agera, speciellt för oss som jobbar med börsanalys, eftersom det alltid är lättare att ha fel när alla andra har fel. Att ha fel när alla andra har rätt ja då blir man mindre populär (om jag uttrycker mig försiktigt) hos både arbetsgivare och kunder.
Ett bra exempel på flockbeteende kan vi hitta i rutan längre ner där du ser en sammanfattning av en analys i Barrons Commodities Corner från den 12 februari 2001 där i stort sett alla var negativa till guldet. Ta nu några minuter och verkligen läs detta för det är synnerligen lärorikt och därefter tar du och tittar i diagrammet på nästa sida och granskar när/var detta skedde i guldet. Det fanns absolut ingenting (läs kommentarerna) i den fundamentala analysen som indikerade att guldet skulle upp! Men ändå var det århundradets bästa köpläge!
Som jag har skrivit flera gånger tidigare är flockmentaliteten speciellt utpräglad vid osäkerhet, för det finns ju ingen anledning att röra sig med flocken om du vet att den har fel. Och eftersom ingen analytiker/placerare vet med säkerhet hur börsen kommer att utvecklas den kommande veckan, månaden eller året så är flockmentaliteten högst påtaglig i de finansiella marknaderna. Eftersom vi inte vet hur börsen ska utvecklas tittar vi på de som vi tror vet mer än vi - och hänger på. Vi ställer oss i kön, och ju fler som ställer sig i kön, ju större rörelse. Vid något tillfälle kommer denna rörelse att förbytas i osäkerhet eftersom några placerare anser att det har gått upp för mycket. Den osäkerheten kommer att leda till att fler blir osäkra, dvs flocken växer, vilket i sin tur kommer att leda till utförsäljningar och så är bollen i rullning på nedsidan. Så här fortsätter det om och om igen, börscykel efter börscykel. Det som skiljer är digniteten och magnituden i upp- och nedrörelserna. I övrigt är psykologin ungefär detsamma år 1929, 1968, 2000 eller år 2007, känslorna och flockbeteendet är inte annorlunda nu än då även om vi gärna vill tro det.
