Det vi fokuserar på expanderar.


Den tekniska analysen kan ibland uppfattas som väl enkel av många men är det verkligen så att ju mer komplicerat desto bättre och mer trovärdig analys? Ja, många tycker det. Om jag säger så här - ”jag är positiv till börsen på medellång och lång sikt så länge index noteras över 200 dagars glidande medeltal”. Det är ju en ganska enkel metod men vi vet, i alla fall sett ur ett historiskt perspektiv, att det har fungerat ganska bra. Den genomsnittliga dagsavkastningen på börsen sedan 1986 är ca 0,05 procent med en standardavvikelse på 1,51 procent. När index noteras över 200 dagars medeltal är dagsavkastningen mer än dubbelt så hög, nämligen 0,11 procent, med en standardavvikelse på 1,26 procent. När index noteras under 200 dagars medeltal är dagsavkastningen -0,12 procent med en standardavvikelse på 2,20 procent. Som vi kan se är avkastningen nästan dubbelt så bra med en lägre standardavvikelse. Detta är ju bara en metod av många men det är ett exempel på hur vi kan göra det ganska enkelt för oss men ändå ha en hyfsad metod. 
 

För ett par månader sedan talade jag med en trevlig person som hade följande plan för börsen:
 
”Jag tror att 1) BNP skall stiga under de kommande åren, 2) att räntan skall vara kvar på relativt låga nivåer, vilket skulle vara positivt för aktier, 3) detta borde vara positivt för en eller flera specifika sektorer och menade till sist 4) att detta borde gynna följande dessa aktier ….”. 
 

Jag tänker naturligtvis inte avslöja vilken sektor/sektorer och aktier han hade kommit fram till av hänsyn till den personen och det spelar heller ingen roll för min poäng. Han hade gjort en ordentlig analys med riktigt bra argument för sina åsikter. Anta att denna person är riktigt bra på att analysera och att varje prognos uppbär sannolikheter på 70 procent för ett riktigt prognosutfall, vilket för övrigt är avsevärt bättre än många proffsanalytiker i branschen. Om vi kräver att varje prognos skall vara rätt och att varje variabel är oberoende har personen med sina börsprognoser bara 24 procents chans för att analysen skall slå in. Philip Tetlock har gjort en av de kanske mest genomgripande studier av s k experters prognoser menar att de experter som rapporterade att de som var till 80 procent eller mer säkra på sina prognoser i verkligheten bara hade rätt i ca 45 procent av alla prognoser. Om mitt kundexempel ovan istället har 45 procents sannolikhet för varje prognos skulle det innebära en sannolikhet på bara 4 procent för att prognosen i sin helhet skall slå in. Kaynes sade vid något tillfälle följande - ”I´d prefer to be approximately right rather than precisely wrong”.   
 

Inom många områden, och kanske speciellt inom finansbrabschen, känns det som om vi vill ha så mycket information som möjligt till dess vi vet precis allting om absolut ingenting. Det är sällan vi stannar upp och gör tvärt om – dvs skalar bort onödigt informationsbrus. Det finns en uppsjö med studier som visar att ju mer information vi har desto mer tvärsäkra blir vi på våra prognoser och den säkerheten ger i slutändan ofta inte en bättre träffsäkerhet. Missförstå mig inte nu, självklart måste vi jobba med information men det operativa ordet är relevant information och att i möjligaste mån försöka skala bort onödigt brus. 
 

Men det är definitivt inte en lätt uppgift därför att om vi fokuserar vårt intresse till en specifik variabel, t ex 200 dagars medeltal eller vad det nu kan vara, missar vi ju en hel del annan intressant information. I en klassisk studie (Gorillas in Our Midst: Sustained International Blindness for Dynamic Events / D.J Simons and C.F Chablis, 1999) visade man ett kort videoklipp av två basketlag. Det ena laget var klädda i vita kläder och det andra laget i svarta och deltagarna i studien fick frågan ”Hur många gånger passar det vita laget basketbollen mellan sig själva”. Ungefär halvvägs in i videoklippet kommer det in en man iklädd en gorillamaskering (kostym) som slår sig själv på bröstet, som ju gorillor gör, och försvinner därefter ut ur bilden. Vid slutet av videosnutten fick man alltså frågan hur många passningar genomfördes och standardsvaret låg mellan 14-17. Sen fick man ytterligare en fråga som löd – ”såg du något ovanligt i detta videoklipp?” Hela 60 procent av alla som svarade missade gorillan! När man sedan spelade upp bandet igen trodde deltagarna i undersökningen att undersökningsledarna hade bytt ut bandet. Det vi fokuserar på expanderar.