Några tankar om börsen, osäkerhet och kommande kriser. 
 

Allting (mode, ekonomi, rådande opinion, kultur  m m ) styrs enligt min uppfattning av hur den aggregerade psykologin ser ut. Är vi aggregerat positiva till framtiden (mätt t ex som en stigande börs) kommer våra produktiva aktiviteter att öka och när vi som kollektiv är negativa (mätt som en fallande börs), så kommer våra negativa aktiviteter att öka  - dvs våra beslut blir riskaverta vilket leder till en svagare ekonomi, modet blir mörkare, musiken och texterna dystrare, filmer mer destruktiva, våldsbenägenheten större, politisk populism får lättare fäste etc. etc. Lösningen på problemet är därför att vi alla bestämmer oss för att vägra vara negativa och vågar se positivt på framtiden. Det innebär att inköpare måste våga lägga order, att bankmän/kvinnor måste våga låna ut, att vi konsumenter måste våga låna och naturligtvis konsumera och dessutom att vi tror och är övertygade om att skuldkrisen inte är något att oroa sig för.  
 

Just nu befinner vi oss dock i en fas där vi aggregerat  visar osäkerhet, dvs vi befinner oss nu mitt mellan den ena vågskålen som är pessimism och den andra vågskålen som är optimism.  Antingen så kommer placerarna att fokusera på en bättre makroekonomi och stigande företagsvinster eller så kommer fokus att vara på skuldkrisen. Mitt mellan dessa två ”hötappar” står vi alltså just nu och utvecklingen på börsen kommer att visa åt vilket håll man kommer att luta sig åt. Och när ”gruppen” lutar sig åt något håll (uppåt eller nedåt) så kommer man att förstärka den utvecklingen. Är vi aggregerat övertygade om att det inte är några problem med skuldkrisen så kommer det att bli klart lättare att övervinna problemen. Är vi å andra sidan aggregerat övertygade om att det kommer att bli problem kommer detta att förstärka krisen då börsen kommer att gå ned, vilket kommer att leda till att rädslan stiger, CDS-spredar går till himlen och de länder som har problem kommer helt enkelt att få ännu mera problem. Kort sagt, det blir nästan självuppfyllande. För att marknaden skall kunna fungera smidigt krävs förtroende. I lördagens Dagens Industri skriver t ex Gunnar Örn en krönika/analys om att ”Eurokris ger brist på dollar” och där används nyckelord som tvivel, ökad oro och rädsla.  
 

Vad betyder det att vi har en bukett av huvud/skuldra-formationer på många av världens börser? Är detta bara en konstig geometrisk figur eller speglar denna formation ett bakomliggande psykologiskt mönster? Jo, det är så här att en bearmarknad alltid sker i tre faser. Låt mig förklara:
 

1) I den första fasen, eller nedgången, har oro raderat ut det mesta av förhoppningar om framtiden och den optimism som har präglat den tidigare uppgången.
 
2) I fas nummer två, som ofta är den längsta fasen, går det upp för placerarna att ekonomin (makro och i företagen) försämras vilket leder till en mer utbredd pessimism.
 
3) Den tredje fasen av bear marknaden är den så kallade "throw-'em-in-fasen" där aktierna säljs i rädslans tecken för att placerarna helt enkelt vill ha cash. Det enda man är trygg med i dessa lägen är nämligen bara cash. I den senasre delen av av denna fas så kommer de s k blue-chip att handlas "below known value" och direktavkastningen kommer att uppgå 5-7 procent och det kommer att pratas om slutet på kapitalismen osv osv.

Om vi har gått in i en negativ fas skulle vi just nu möjligtvis vara i den första fasen och skulle värdelns börser i pluralitet punktera stöden i huvud/skuldra-formationerna finns risk för att allt fler placerare börjar fokusera på fas 2. Men där är vi ännu inte utan tvärt om så baserar de flesta sina positiva börsprognoser på en mer positiv ekonomi. Förr eller senare är jag övertygad om att vi kommer att få en ny kraftig börsnedgång och den bearmarknaden kommer att bottna i en global skuldkris. Men om det skall ske nu eller om 1, 2 eller 5 år det har jag ingen aning om. Men det jag vet är att börsen kommer som vanligt att visa vägen – börsen ligger som vi alla vet alltid före fundamentan.