Kom ihåg mig

Bli medlem

Glömt lösenord?

Sök bland nyheter och analysmaterial

Blogg
Expres2ion

Förklaring till vår syn på Expres2ion

Läs mer
Krönika
Solen, sinnet & börsen

En krönika från Randomwalk.se

Läs mer
Visste du att
DJ Industrials index aldrig haft negativ helårsutveckling under årtal som slutar med 5.
RSS

Få de senaste analyserna och kommentarerna som RSS


Hög direktavkastning tröst på börsen?
2011.10.03 7:59

”Rea på aktieutdelningar” löd en rubrik på sajten di.se häromdagen. Bakgrunden var att fallet på börsen gjort att skillnaden mellan direktavkastningen på Stockholmsbörsen och statslåneräntan nu enligt flera bedömare blivit rekordhög. Många analytiker rekommenderar att köpa aktier med en hög direktavkastning som ett sätt att till mindre risk än för index i genomsnitt behålla exponering mot en vad som uppfattas som lågt värderad men volatil aktiemarknad.


Traditionellt sett ses aktier med hög direktavkastning ha goda defensiva egenskaper.  Även om aktiekursen går ned så får ägarna i alla fall en utdelning som i många fall är likvärdig med räntan på en statsobligation, lyder ett typiskt argument.


Vad säger teorin?

Vad finns det egentligen för teoretisk grund till att aktiemarknaden skulle uppskatta hög direktavkastning?


En teori är att en hög utdelning har ett positivt signalvärde för bolagsutsikterna. I synnerhet ökningar i utdelningen signalerar styrka vad gäller den långsiktiga intjänings- och därmed utdelningsförmågan. Detta pga. trögrörlighet bland annat eftersom bolagsstyrelser inte gärna sänker utdelningen.


Vissa ägargrupper verkar också prioritera hög utdelning. Det kan t ex röra sig om stiftelser som är beroende av återkommande kassaströmmar från finansiella placeringar för att bedriva sin verksamhet.


Bolagsledningar ska inte ha för mycket kassa till hands lyder ett annat argument. Det eftersom bolagsledningar då kan förledas till dåliga investeringar (t ex överilade förvärv) med avtagande avkastning för aktieägarna. Aktieägarna föredrar att istället få investera överlikviditet enligt eget huvud för att undvika denna problematik.


Det finns också argument för att hög utdelning är dåligt eller ineffektivt. Det främsta exemplet är kanske dubbelbeskattningen, dvs. att bolagen delar ut redan beskattade pengar som sedan aktieägarna i sin tur får betala skatt för. Vissa studier hävdar att aktier med hög utdelning räknat efter skatt utvecklas sämre än aktier med låg utdelning över tid. Intressant är att nya placeringsformer som kapitalförsäkringar dock reducerar den traditionella nackdelen med dubbelbeskattning.


En av de mest kända teorierna kring utdelningar, det s.k. Miller- Modigliani-teoremet, hävdar att nivån på utdelningar inte ska spela någon roll för värdeutvecklingen. Efter avskiljande av utdelning faller nämligen aktiepriset med samma belopp och den förväntade totalavkastningen (utdelning + kursuppgång) kan inte påverkas genom högre utdelning – bolagets intjäningsförmåga påverkas ju inte av utdelningspolicyn. Detta förutsätter lika beskattning av utdelningar och kapitalvinster.


Bra facit i år men sektortillhörighet kan betyda mer
Om vi då tar akademikerna på orden och säger att utdelningsnivån egentligen inte spelar någon roll över tid, vilket stöd finns det till påståendet att en aktie med hög direktavkastning i alla fall är en bättre defensiv placering?


En genomgång av hur det sett ut bland Big Cap-bolagen på Stockholmsbörsen i år ger en klapp på ryggen till utdelningsjägaren. De tio bolag som i början av året hade högst förväntad direktavkastning enligt Dagens Industris sammanställning har tappat i genomsnitt 16 % i år (per 110930) att jämföra med -26 % för de tio bolagen med lägst förväntad direktavkastning. Notera att detta är före återlagda utdelningar, så i själva verket är skillnaden större.


Urvalet är litet och perioden begränsad vilket gör det föga vetenskapligt korrekt att dra några långtgående slutsatser, men i Sverige och i år har strategin helt tydligt varit bättre på att bevara kapital än att t ex investera i index.  


Detta förtar dock inte betydelsen av att se direktavkastning som endast en parameter av flera i valet av aktier. Ägare av Orc Group, Tieto eller t o m Skanska har haft föga glädje av hög direktavkastning utan har fått genomlida rejäla kursnedgångar i alla fall. Det är överhuvudtaget svårt att avgöra om det är den höga direktavkastningen per se eller om det är övervikten av defensiv sektortillhörighet, som telekomoperatörer och dagligvaror, bland aktier med hög direktavkastning som bidrar mest till att strategin har varit relativt sett lyckosam.


Det är i sammanhanget viktigt att inte stirra sig blind enbart på årets utdelning utan även ställa sig frågan vad som är en långsiktigt uthållig utdelningsnivå för bolaget ifråga. Det kan man exempelvis göra genom att ställa utdelningen i relation till normaliserade vinster eller ett genomsnitt av vinsterna under en längre period. En vanlig tumregel är att bolagen inte bör dela ut mer än 2/3 av vinsten för att utdelningsnivån ska ses som hälsosam.


Sammanfattningsvis: Gärna bra utdelning men först och främst rätt bransch och rätt bolag!



Dela med dig
Twitter
http://www.handinhand.nu/