Debaclet i HQ Bank har varit på allas läppar den senaste tiden. Efter att ha läst Finansinspektions motivering till att återkalla tillståndet framstår det som osannolikt för oss att inte ledning och styrelse i HQ sedan lång tid tillbaka skulle ha förstått att det hängde på en skör tråd, givet tradingförlustens omfattning och den bristande riskkontrollen. Att tradingportföljen varit kraftigt övervärderad har således också mörkats för aktieägarna under lång tid, åtminstone sedan 2008. I samband med bokslutskommunikén för 2009 menade VD:n att det dåliga resultatet för tradingverksamheten berodde på den svåra marknaden för market making. ”Jag tror inte att man kan gå in och dissekera hur en tradingportfölj har gått” var ett (blivande klassiskt?) citat från VD-presentationen i januari på frågan om det verkligen bara var market making som låg bakom den uppgivna förlusten (som var ansenlig men ändå begränsad men tyvärr kraftigt underskattad). Enligt FI:s uppskattning var den ödesdigra positionen vid den tidpunkten övervärderad med närmare 600 MSEK. Vad som hände sedan är redan svensk finanshistoria.

Det är inte första gången ledningen för ett börsföretag mörkar en svag utveckling och knappast heller den sista. Finns det då något sätt att tidigt spåra manipulation av räkenskaper i ett börsföretag? Och därmed undvika eller mildra effekter av de minor i form av stora kursförluster som oftast blir följden?

Sanningen är nog den att det är mycket svårt att helt gardera sig mot dessa bedrägerier. Analys och forskning inom området pekar dock på att det kan finnas vissa varningssignaler att ta fasta på.

I sin forskningsartikel ”Detecting Deceptive Discussions in Conference Calls” (som har uppmärksammats i The Economist) har Stanfordforskarna David Larcker och Anastasia Zakolyukina undersökt utsagor från amerikanska börs-VD:ar  under frågestunder i samband med de telefonkonferenser som brukar hållas med analytiker och media efter delårsrapporterna. De har funnit en koppling mellan hur VD uttrycker sig vid dessa tillfällen och risken för större justeringar av räkenskaper längre fram i tiden, något som i sin tur skulle kunna tyda på att räkenskaperna var felaktiga vid tiden för telefonkonferensen.  Mer specifikt har de tittat efter beteenden vanliga hos lögnare och undersökt i vilken utsträckning VD:arna använder sig av dessa.

Exempel på uttryck som enligt dessa forskare tyder på ökad risk för manipulation är: En tendens att referera till (och skylla på) allmänna förhållanden (som t ex finanskris eller 11e september), tendenser att använda extrema förstärkningsord (kanske för att framställa något som bättre än det faktiskt är), ett ökat användande av opersonliga pronomen (vi/man istället för jag) och färre referenser till aktieägarvärde (båda senare kan vara försök att minska risken för stämningar längre fram).

Gott så, men för sig kan dessa resultat vara något svåra att tillämpa och strikt följa som varningstecken. Det kan ju faktiskt vara så att allmänna förhållanden verkligen har haft en stor och kanske tillfällig effekt på resultatet, utan att det för den skull handlar om något bedrägeri.

En lösning är att se mönster i VD-utsagor som en pusselbit av flera som kan kombineras med mer renodlade finansiella och kvantitativa mått. På siten auditintegrity.com rankas amerikanska bolag ur risksynpunkt med hänsyn till mer eller mindre starka tecken på ännu inte upptäckt manipulation i deras räkenskaper. Metoden är att titta på finansiella faktorer (t ex aktiverade utvecklingskostnader är en varningssignal) och förhållanden rörande bolagsstyrningen men även ta hänsyn till bolagshändelser som ökar risken såsom förvärv, omstruktureringar och VD-byte. Nyligen skrev analytikerna bakom siten att de ser en oroväckande utveckling i att kundfordringarna ökar klart snabbare än omsättningen i amerikanska börsbolag. Författarna menar att detta är en klassisk varningssignal som kan tyda på låg kvalitet i försäljningen eller t.o.m. manipulerade omsättningssiffror vilket i båda fallen ökar risken för att bolagen tvingas justera (ned) vinsten längre fram.


En annan fascinerande (om än bitvis väl detaljerad) skildring av kampen mot manipulerade bolagsräkenskaper görs av hedgefondförvaltaren David Einhorn i boken ”Fooling some of the people all of the time”. Einhorn var f ö en av de första som uppmärksammade hur ledningen i Lehman Brothers dribblade med räkenskaperna för att dölja finansjättens stora exponering mot subprimemarknaden.